Hur jag målmedvetet jobbar och tror på att det går – mina tankar kring utveckling, träning och tävling.

Jag har aldrig sett mig själv som en duktig ryttare. Alla andra har alltid varit mycket duktigare än jag. Det var ju liksom självklart att de skulle lyckas eftersom de var ju så bra det var ju inte jag.

Tränar du regelbundet och målmedvetet så är det svårt att undvika utveckling
Det är svårt att vinna över någon som aldrig ger upp. Klyschigt eller hur, men det är ju verkligen så. Om du aldrig ger upp så är det väldigt svårt att vinna över den personen. Det behöver inte handla om att vinna över någon annan utan att vinna över sig själv – att utvecklas, och fortsätter du då att bara träna målmedvetet, då det är väldigt svårt att inte lyckas om man säger så. För mig är det bra att ha fasta regelbundna träningar, för det driver min utveckling framåt. Jag kan ju inte låta Obbe ha ledigt en massa dagar för att sen åka och träna. I min värld är det att slänga pengar i sjön och ojuste mot både mig och hästen. Jag vill ha ut 100% av min träning, då måste jag se till att vara i form även inför en träning.

Om ”system”
Ja, det här är ju också ett roligt ord som jag inte fattade någonting av när jag hörde det först, men när Maria introducerade sitt ”system” med övergångar och rutan blev det solklart. Gör likadant varje gång, blir det lättare för både dig och hästen. Du VET vad du ska göra, hästen vet vad den ska göra och du får genom det en bättre känsla för när saker inte är som dom brukar – och kan korrigera det.

Om att sätta mål

I min värld är det självklart att sätta mål. Utan mål (och mening) med det man gör är det svårt att få utvecklingen åt det håll man vill. Det är som att springa på stället. När du väl har satt ett mål, alltså bestämt dig för vad du vill, så får man ju kika på hur ska man ta med dit och vad behöver man för resurser (tid, pengar, lust) för att klara av att nå målet. Det här blev väldigt tydligt för mig när jag började tävla fälttävlan, därför att man har så många delar som ska ihop på en och samma gång. Dressyren skulle sitta, hoppningen skulle sitta och trängen skulle också sitta – på en och samma dag och då blev ju planeringen upplägget av träningen galet viktigt för annars var ju inte sakerna på plats när de skulle. Så här ser mitt målpapper ut som jag gjort tillsammans med Maria och mitt planeringspapper. Månad efter månad.

Om resurser och val

Sedan handlade också egentligen om hur mycket resurser är du villig att lägga för att nå dina mål? Jag har ett väldigt bra exempel. Jag testade att göra en riktig fälttävlanssatsning. Jag hade tränat och tävlat fälttävlan med Obbe i fem år gjort säkert 10 starter i H90 och H100 och nu ville jag vidare. Upp mot tvåstjärnigt. Petade in energi genom att gå en femdagars fälttävlanskurs på Flyinge, åkte runt och tränade mycket terräng på många olika banor runt om i södra Sverige. Jag gjorde olika saker, som för mig skulle hjälpa mig att nå mina mål. Nu var det så att Obbe inte tyckte om att springa mot öppna fält eller genom smala passager, vilket är en stor del av terrängen. Han tycker det är jätteläskigt. Han vill ha koll och han litar inte tillräckligt på mig. Han hoppar alla terränghinder med dess olika klurigheter jättefint, men ska han springa mot ett öppet fält där det kanske står en gulklädd funktionär eller om man måste springa genom en smal passage i en skog för att komma igenom till nästa del av banan då är det tvärstopp. Skitjobbigt.

Mina val: 1. Lägg ännu mer tid och pengar på att lyckas. 2. Köp en annan häst som gillar terräng. 3. Välj att tävla i dressyr och hoppning, som han gillar och träna bara terräng. Jag valde alternativ 3. Jag hade inte vilja nog att för alternativ 1 och jag ville inte heller skiljas från min Obbe, han har ju så många andra fina kvaliteter.

Om mental träning och att fokusera på RÄTT saker

Ja, det här med det mentala, det är ju det roligaste av alltihopa – för det kan jag säga dig, alla dina begränsningar sitter i ditt eget huvud. Man måste liksom bli ”herre” över sina egna tankar. Jag brukar tänka så här när jag är på en hopptävling att först och främst så är det ju bara en snäll och vänlig själ som har byggt upp en bana som jag ska få hoppa runt precis som på en vanlig träning. Sedan brukar jag också tänka att någon ska ju vinna den här tävlingen idag så varför inte jag? Jag har ju lika stora förutsättningar som alla andra här att vinna den här tävlingen.

Det är i alla fall när jag lyckas trycka undan min nervositet och bara rida som på en vanlig träning som det går bra. Men jag är en utpräglad tävlingsmänniska och det är klart att adrenalinet kickar igång när jag är i en tävlingssituation, men det är även den reaktionen – alltså den som nästan går att förväxla med nervositet, som jag måste lära mig att hantera för den gör inte något bra. Att vara väl förberedd genom att vara organiserad är också ett bra sätt för mig att fokusera på rätt saker när jag tävlar därför har jag en checklista så jag vet att jag har med allting och jag lär mig banan ytterst noggrant med avstånd, antal språng och färger så att jag inte behöver fokusera på vilken väg jag ska rida utan på att rida.

Jag får misslyckas

En bra mental bild som har satt sig i mitt huvud är också grodan som sitter och kastar ut sin tunga för att fånga en fluga. Även fast grodan inte fångar flugan på första försöket så gör den om och om och om igen, tills den lyckas OCH det viktigaste – grodan dömer inte sig själv och tycker att den är en ”dålig” groda för att den inte lyckades – utan den gör bara om och om igen och lägger ingen värdering i att det inte gick.

Men det som är så fiffigt är att det går att träna även den mentala biten. Den har ju absolut inte kommit av sig själv utan jag har ju aktivt få träna mental träning tillsammans med Maria för att förstå mig själv, sätta mål för att fokusera på rätt saker, arbeta med avslappningsövningarna som ingår i hennes program och att arbeta med hennes system där som gör saker och ting så lätt – att inte komplicera det så himla mycket och jag lovar att det funkar.