Nathalie – återkomst till tävling.

Jag har ridit och tävlat sedan jag var barn. Tävlat ponny upp till Msv A och därefter fortsatt på häst upp till 1.30- nivå. Jag har aldrig haft några problem utan varit tuff och tävlingsinriktad.

Allt vände för några år sedan…….

från att allt gick jättebra till att jag åkte av i hindren vid varje träning, det hände mer och mer ofta. Pressen från mig själv ökade och jag blev mer och mer osäker.

Jag blev allt mer rädd och tävlingarna blev mer som ett självmordsförsök. För ett år sedan var jag så rädd att jag trodde jag skulle dö varje gång jag red in på banan, min häst Conny trodde det nog också.

Jag var rädd bara att rida hemma och i april förra året gjorde jag min sista start någonsin tänkte jag.Jag bestämde mig att sluta då jag var så rädd att jag vände på banan efter startsignalen och red ut gråtande. Blev då rekommenderad Maria av flera vänner, jag var otroligt skeptiskt för jag hade bett om hjälp av många framstående mentala coacher, ingen har kunnat hjälpa mig.

Jag märkte direkt en stor skillnad efter första träningshelgen, att skala av allt oviktigt och att lära mig och Conny övningar för att slappna av som vi kan ta med in på banan.

Nu ett halvår senare så bara lossnade allt, jag ler när jag tävlar och noll rundorna bara trillar in! Och jag har aldrig behövt göra så lite och fått ut så mycket! Framför allt och viktigast för mig, min älskade Conny är så lycklig och avspänd och har aldrig kunnat rida ut med honom men nu kan vi! Vi lägger stort focus på övergångarna, sätta galoppen, tänka vidare över hindrens och andas! Utan att göra någon grej över det!

För mig var detta resultatet aldrig tänkbart det är långt bättre än vad jag kunnat hoppas på! Jag hade ett hopp om att bara vara nervös men inte känna dödsångest! Nu är jag så glad,avspänd och förväntansfull! Minns känslan sen när man red ponny och inte tänkte så mycket.

Tack